.

Du va en stor det av mitt liv,min syster,bästavän,barndomsvän,mitt allt.Vi gjorde allt tillsammans va nästan aldrig ifrån varandra.Kunde ringa när som hellst till varandra och bara prata i timmar.Men vad nu?Nu pratar vi inte med varandra ens.Allt är mitt fel.Gjorde det största misstaget som man kan göra!Jag va en idiot.Du hade inte ens gjort något fel?Tänk om jag kunde spola tillbaka tiden då jag bara inte hade sagt något.Kommer aldrig,ALDRIG förlåta mig själv för det jag gjort.För vad tänkte jag egentligen?Att inget skulle hända och att allt skulle vara som vanligt?Men så är det fan inte.Pratar ju knappast med varandra,och vi som pratade om ALLT med varandra.Och nej jag tycker inte synd om mig själv.Tycker bara att det är synt att jag misst min bästavän,min andra halva min syster!Du kommer alltid vara bäst i mina ögon.Och specielt ''bästa luhh''för det är du ju?Kommer aldrig sluta älska dig för det är ju det jag alltid gjort?Enda sen 1 årsåldern.Haha då man inte fatta något.Men tänk enda sen vi var 1 år har vi kännt varandra.Ska inte göra detta till roligt nu,för det är inte roligt.Kan fortfarande inte fatta att jag misst min bästa vän!Har egentligen ingen aning om hur det är nu,skit?Men glad över att du förlåtit mig.Både du och jag vet att det kommer inte att bli som förut men man kan ju alltid hoppas?vill bara att du ska veta att jag finns alltid hur det än är just nu och jag kommer alltid att älska dig!