.

Jag är helt skakig i kroppen. Kan inte fatta att efter 10 år är det dags at skiljas åt. Efter mycket skratt vi delat med varandra är det dags för att gå vidare. Jag vet att alla säger så här, men i hela tio år har nästan alla i klassen varit väldigt tajta. Vi har stöttat varandra men självklart blivit irreterade på varandra. Jag kan inte heller säga att vi har varit värsta änglarna i skolan. För det har vi verkligen inte. Så mycket skit vi fått ifrån olika lärare tror jag inte någon anna  klass har fått. Men vi skrattar bara åt det!

Gråtklumpen sitter i magen och jag känner att när vi står där på skolgården och sjunger graduation song kommer jag inte kunna hålla tårarna inne. Som ví sagt många gånger: Vi tillbringar ca 7 timmar med varandra fem dagar i veckan (om inte mer), det är fan nästan mer än vad vi ser våran familj. Och så slutar det alltid med att någon säger: Vi är ju som en familj. Det är vi verkligen.

Men nu måste jag sätta lite fart och torka tårarna. Ska åka snart och ta ett sista (eller nej det blir verkligen inte ett sista!) farväl till min underbara klass. Ni är guldvärda allihop!♥